Jag har hela mitt liv sökt svar på frågor om samhället, om livet, om människor och hur allt hänger samman. Jag har valt förståelsen för en vidare bild snarare än att identifiera mig med någon särskild ideologi, religiös/ateistisk tillhörighet eller liknande. Jag har enkelt uttryckt sökt sanningen före identiteten.

För att förstå varför människor handlar som de gör, varför samhället ser ut som det gör, så måste man utforska och med utforska menar jag inte att studera. För när man studerar så skiljer man på sig själv och det man utforskar och sysslar med intellektualism. Men för att förstå hela spektrumet av sanningen så måste man vara delaktig. Och då menar jag inte delaktig men samtidigt medveten om att man utforskar såsom en inbäddad reporter. Nej jag menar fullt invecklad i illusionen. Endast medveten om att man är på livets resa och trygg i att man aldrig väljer något destruktivt. En sådan erfarenhet är den djupaste och mest läraktiga. För inte bara har du studerat, du har fått en emotionell insikt och inblick som är få förunnade. Fråga dig vilka du mest lyssnar på, de som deltog i händelserna och berättar "inifrån" eller de som endast observerade.

Jag har varit delaktig i rörelser, jag har sökt olika betraktelser av livet och haft umgänge med människor med samma livssyn. Jag har också alltid vetat att jag kommer att lämna samma "krets" eftersom sanningsökandet kräver att man ständigt vandrar vidare och inte stelnar inom samma ramverk av normer.

Vårt samhälle är troende. Och då menar jag inte i en religiös mening, jag menar tron på att vårt samhälle verkligen är vad det själv utger sig som, exenpelevis rättvist, demokratiskt och fritt. Samhället består av människor,rörelser och idéer som fastän de verkar så olika ändå delar på sådana här grundläggande normer och därmed på en slags gemensam tro.

Under 90-talet studerade jag New Age genom att vara delaktig i det, genom att tro på det jag tills jag kände att, nu räcker det, det ger mig inte någontlng längre. Jag vandrade runt i områden som andra världar, healing, klärvoajans och så vidare. En fantastisk resa med massor av insikter, kunskaper och vänskap. Jag lämnade det en dag, rent konkret en midsommarafton faktiskt. Med mig i ryggsäcken fanns det rationella förklaringar på människors tro. Tron på övernaturliga fenomen som aldrig var övernaturliga. Tron på vetande människor som egentligen bara handlade utifrån makt och hierarkier. Men jag fick också med mig massor av erfarenheter av fenomen som jag än idag inte kan förklara. Företeelser bortom alla materiella förklaringar som jag med med ett rationellt och empiriskt tänkande inte tänker överge bara för att det inte skulle passa sig.

Att skriva om konspirationsteorier (k-teorier) är inte samma sak som att vara konspirationsteoretiker. Det är nu många år sedan jag skrev något som kan liknas vi k-teorier. I min bok "Det enda rätta" (2012) tar jag upp den om 9/11, men med syftet att visa för läsaren hur vårt samhälle förvränger och ljuger ihop föreställningar. K-teorierna i sig är inte så intressanta. De är precis som med annnat, för det mesta spekulationer som det är spännande att teoretisera om. K-teorier som säger att världen styrs av en hemlig elit är en sådan teori. Den är spännande men når aldrig fram till något faktamässigt hållbart. Det enda som är säkert är att om man vill förändra världen och enbart förhåller sig till gissningar så är man destruktiv. Att jaga efter en elit som aldrig visar sig gör en till en Don Quijote. Tvärtom så uppfyller den troende k-teoretikern en potentiell hemlig elits alla önskningar om en lealös drönare, nämligen oförnögen att skapa en skillnad, att göra motstånd och låta den hemliga eliten fortsätta.

Min och min frus senaste bok "Kollision" speglar mitt nuvarande sökande och handlar inte det minsta om några k-teorier utan snarare om politik och är fullspäckad med fakta och källhänvisningar till dokumenterade avslöjanden.

De som väljer att kalla mig för k-teoretiker varken känner mig, är påläst om vad jag skriver om eller intresserad av sanningen om mig. De är jägare och drivs av just spekulationer och rädslor. Allt vad jag inte står för.

"Mats INGÅR i en konspiration MOT alternativmedia i en allierad attack tillsammans MED PK och EXPO".

Den här gången ÄR JAG konspirationen. Under Augusti 2019 provocerade jag medvetet människor från extremhögern band annat NSA-konsulten Jan Norberg i kommentarsfälten på sajten NewsVoice. Efter någon vecka så gav det resultat, detskrevs att invandrare ska skjutas med nackskott och att islam är en mördarsekt med mera.

Jag fick redaktören att börja moderera bättre varvid några av de mest verbalt våldsbenägna artikelförfattarna Jan Norberg och Öysten Rönne lämnade sajten i vredesmod och med svansen mellan benen.

De återkom senare med en artikel på Nya Tider där de anklagade mig för att jag numera är i allians med EXPO, att jag ingår i en koordinerad attack mot alternativmedia, att jag har hotat redaktören på Newsvoice och så vidare. Jo man resonerar så här när man använder konspirationsteorier och rena lögner som verktyg för troende och utsatta. Värt för många att betänka.

VAD JAG EGENTLIGEN SKRIVER OCH VERKAR FÖR

Mina senaste böcker och mina krönikor berättar allra tydligast om vad jag tror, vet och verkar för. Om man på allvar söker mitt uppsåt och vad jag verkligen vill så ska man finna att jag envist och tydligt kritiserar samhälllet utfrån en önskad förändring. En längtan efter ett varmare samhälle och en ny samhällsordning. Och jag gör det i fullständig avsaknad av vad rykten och retoriska artiklar vill säga.

För de som söker fakta och realiteter så rekommenderar jag att besöka krönikesamlingen Klar Sikt och noggrant granska mina ord. Eller om man vill få en fördjupad bild så läser man boken Kollision. Om man söker sanningen så ska man finna att allt vad ryktespridningen handlar om lyser med sin frånvaro i det jag skriver och syftar på,

Det är upp till dig som kritiker eller journalist att välja vad du önskar förmedla. Information eller passande bilder. Sök och du ska finna sanningen eller så uppfinner du din egen.

NYA RYKTEN PÅ VÄG

Fler rykten kommer att komma.

Om man som mig söker ifrågasätta det som är destruktivt i vårt samhälle i syfte att skapa ett varmare, generösare och öppnare gemensamhet för människor av alla tänkbara kategorier så blir man angripen. Såväl från de som söker isolationism, hat och förenklade bilder av samhället, men också från de som just anser sig STÅ för dessa värderingar, nämligen det publika samhället. Våra vanligaste media, intresseorganisationer, skribenter eller politiskt intresserade med förankring i den ideologiska mittfåran. De angriper eftersom det jag kritiserar är det ramverk som de verkar inom. Exempelvis kapitalism, den svenska barnomsorgen, den ekonomiska tillväxten, övervakningssamhället eller rmediamakt. De angriper också eftersom jag inte kritiserar vad de kritiserar och då antar att jag är för detta. Som systemkritiker och filosof kritiserar man hörnstenarna och tyngpunkterna i samhället och är inte lika intresserad och upptagen av att ta ställning för olika dagsaktuella grupperingar eller åsiktsläger. Jag söker sanningen och en vidare förståelse snarare än en personlig tillhörighet.

Med största sannolikhet kommer du att kunna läsa om mig i olika publika sammanhang framöver och med ett uppsät att nedgöra mig, tokförklara mig eller på annat sätt leda bort uppmärksamheten från vad jag de facto skriver och säger. Min uppmaning till dig då är att:

• Granska vilka konkreta fakta som verkligen presenteras.
• Passera förbi värdeord, lösryckta citat, fria tolkningar, gammalt som jag utvecklats vidare från, associationslekar eller antaganden som att "eftersom Sederholm inte kritiiserar x så håller han på x".
• Fråga dig istället varför det inte står någonting om vad som är min andemening i det jag skriver och gör. Vad vill jag egentligen eller vilken är min människosyn?